Alla tankar som snurrar i huvudet hela tiden, att man aldrig blir av med röster som hela tiden ska dömma en på hur man ser ut, beter sig och gör. 

Man tror att man blivit fri, men sen kollar man ner och ser kroppen, paniken som växer. Visst de kanske är bättre nu, men de kommer aldrig försvinna helt. jag vill vara frisk men de är inte så lätt och klara av allting själv, om man säger de till någon annan så håller dom ju stenhård koll på en så man knappt vågar röra sig, känns som de i alla fall. 

Man börjar kolla vad allting innehåller och blir chockad och slutar äta det.

Döm ingen för utsidan och om ni inte verkligen känner personen, knappt då.