Direktlänk till inlägg 31 augusti 2012
När man är en underbargrupp som träffas regelbundet och kul tillsammans, träffar nya vänner, får deras vänner, är det perfekt. Men tiden efter, när man skiljs åt och aldrig mer kommer träffas hela gruppen samtidigt, bara vi som det var förr, man hejar inte ens när man ser varandra längre, det är som det aldrig hände. Det fina aldrig har funnits, det känns hemskt faktiskt.
Men jag minns alla de bra stunderna vi har haft tillsammans, det gör ni med, även fast vi inte visar det.
Om man varit jättenära en vän, även fast man inte snackar längre och man säger hej när man träffas ute och den andra inte ens svarar som om man aldrig träffat människan förut.
Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden och göra om allting roligt igen, stoppa tiden ett tag och ha underbart!
http://tibby.blogg.se/ varsågod och kika in! Följ, kommentera och sprid ...
Att känna att du aldrig räcker till, Att alltid känna sig ivägen. Att alltid behöva göra allting rätt medan andra bara säger, det är lätt. Inte bara säga: Fuck you, o gå din väg. Försöker och försöker, men vägen går inte alltid rakt. Men nä...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 | |||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 | |||||
|