När man är en underbargrupp som träffas regelbundet och kul tillsammans, träffar nya vänner, får deras vänner, är det perfekt. Men tiden efter, när man skiljs åt och aldrig mer kommer träffas hela gruppen samtidigt, bara vi som det var förr, man hejar inte ens när man ser varandra längre, det är som det aldrig hände. Det fina aldrig har funnits, det känns hemskt faktiskt. 

Men jag minns alla de bra stunderna vi har haft tillsammans, det gör ni med, även fast vi inte visar det. 

Om man varit jättenära en vän, även fast man inte snackar längre och man säger hej när man träffas ute och den andra inte ens svarar som om man aldrig träffat människan förut. 

Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden och göra om allting roligt igen, stoppa tiden ett tag och ha underbart!